Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
inte hans mor ständigt klagat på henne och be-
fallt henne: »Akta överdraget!s »Damma ordent-
ligt!s »Sopa upp det här!» »Slå ut det där!» På
samma befallande sätt borde Frideborg kanske ha
sagt till löjtnant Bernard: »Gör mig inte med
barn!» Men hon hade inte den rätta kommando-
tonen att säga till sådant med. Hon var förstås
alldeles för ödmjuk. Den ödmjuka får alltid ta
emot.
När hon nu steg upp, halkade hon på den elän-
diga schalen och föll framstupa över Stellans
schäslong, Stellan fick en nyfiken glimt i ögonen.
På tå gick han över golvet, slog sig ned bredvid
henne och tog varsamt över de nakna guldbruna
skuldrorna; Men denna lena hud gav honom inte
någon sensation, sade honom ingenting.
Frideborg som kände hans händer kastade sig
med ens över hans knän. För att söka skydd? För
att tröstas? Hon hade ett litet djurs instinktiva
begär att smyga sig tätt intill den som rörde vid
henne.
Stellan gjorde en grimas. Han var road nu.
Naturligtvis måste jag kyssa henne, tänkte han.
Han böjde sig också ned och kysste henne på kin-
den. Det var en blöt flickaktig kyss som fick
Frideborg att le en smula med små gropar i kin-
derna.
— Nå, berätta nu, sade Stellan, så vi få höra hur
det är fatt?
Och då berättade Frideborg, med huvudet in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
