Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
mot hans runda knän, om sin upplevelse med löjt-
nant Bernard Landborg. Oupphörligt sade hon
»löjtnanten», hon tyckte det lät så fint och visade
att hon var en flicka som inte lät sig tas av vilken
drulle som helst. Och här var Stellan genast med
henne.
— Herre Gud! utropade han. Menar du verkli-
gen att du fått ligga med den där stiliga löjtnant
Landborg?
Ja, Stellan var imponerad. Om han själv varit
flicka, skulle han varit smickrad av att ha en så-
dan beundrare. Men han misstrodde Frideborg.
Kanske ljög hon. Kanske väntade hon bara en
unge med någon lagerbokhållare eller rent av med
något järnhandelsbiträde som råkat henne någon
kväll på något danspalats och övertalat henne att
följa med hem och dricka punsch.
Han frågade ut henne om detaljer, Äntligen
trodde han henne. Han njöt av att höra om andras
kärlekshistorier. De tände honom på samma sätt
som franska pikanta fotografier tände honom. Han
hade en parisisk kollektion »Bröllopsnatten» som
han fnissande brukade ta fram ibland. Själv hade
han inte mycken lust att ge sig in i leken.
Men han var i alla fall missnöjd med att hon
skulle ha barn. Kvinnor som skulle föda liknade
oformliga kossor. Han blev fysiskt illamående
bara av att se på dem. Han försökte i tankarna
passa in dem i en modern målning innanför kuber
och cirklar, men tavlan skulle bli alltför grotesk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
