Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
djursögon upp på honom. Det var en ganska obe-
haglig sensation för honom att känna igen henne.
— Frideborg, sade han. Är du här?
Hon nickade; Hennes ögon fylldes långsamt med
tårar;
Ibland hade han tänkt på henne. Alltid när han
mindes Stanny trädde denna flicka från midsom-
maraftonens lätta rus fram. Han hade väl egent-
ligen mest tagit henne för att glömma Stanny, och
nu var det förfärligt att han ej kunde minnas sin
syster utan att samtidigt blixtsnabbt se den dumma
vackra Frideborg för sig och höra hennes retsamt
obegripliga skratt. Han hade ibland undrat, om
Stanny anat hans förhållande till Frideborg. Hade
hon det, kanske vetskapen om detta hans äventyr
bidragit till att hon tagit sitt liv. Sista gången han
promenerat med Stanny i skogen där nere, hade ju
Frideborg ställt sig i deras väg. Han hade måst
gå med Frideborg och lyssna till vad hon hade att
säga, rädd att hon eljes skulle röja deras hemlighet
för Stanny. Och när han kommit tillbaka, hade
Stanny sett på honom med en mörkt spörjande
blick och han själv hade icke kunnat finna på annat
än att mumla något idiotiskt om att Frideborg
tycktes ha drömt att han kysst henne. Och Stanny
hade rusat sin väg, rusat rätt in i död och skumhet
för att aldrig mer återvända till hans famn,
Något av allt detta trängde sig nu åter på honom,
då han fann sig ansikte mot ansikte med Fride-
borg. Han kunde inte behärska sig. Han makade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
