Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
henne ovänligt åt sidan och gick raskt förbi henne.
Detta hade inte Frideborg väntat — hon hade väl
trott att han åtminstone skulle tala till henne. Hon
visste ju inte att hon väckt till liv hans svidande
längtan efter Stanny, och hon kunde ju inte se att
Stannys skugga gick snabbt och smygande i hans
fotspår.
Hon tvekade ett ögonblick. Så skyndade hon
efter honom. Han hörde henne komma bakom sig
och bet sig hårt i läppen. Så förstod han att han
måste bli av med henne, innan han nådde fram till
käasernen, Det kunde ge anledning till prat och
skvaller, om han komme dragande med en flicka av
så otvetydigt enkel samhällsställning. Bara hennes
hatt som han nu erinrade sig, en eldröd, skrikig
hatt, kunde ju bringa en från sina sinnen.
— Vad är det egentligen du vill? frågade han
och stannäde.
Hon lyfte handen för att rätta till hatten, men så
var det som om något fallit henne in och hon
sträckte mjukt fram båda händerna mot honom,
som om hon velat räcka honom något.
— Jag bär ju på ditt barn, sade hon.
Då stramade det i hans ansikte. Hon hade ju
sagt honom det i somras, Men man kunde inte se
hennes tillstånd på henne, än åtminstone. Kanske
ljög hon för resten. Det var så med Frideborg |
att man aldrig var säker på om Horn talade
sanning.
Och minnet av midsommaraftonen nere på Ösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
