Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
liv häde hon drömt om att bli gift med en man som
stod högt över henne på samhällets trappstege. Så-
dant hände ibland fattiga och enkla flickor. Och
Frideborg hade ju sitt vackra och ovanliga ansikte.
Hon var stolt över sitt utseende.
Frideborg kände inte till något annat sätt att
beveka en man än att väcka hans åtrå. Plötsligt
när hon stack handen i sin ficka fann hon att där
låg en tändsticksask.
Stellan hade inte något elektriskt ljus i sina
trappor, och där var en lång vindskorridor som
man skulle igenom, Därför brukade hon lysa sig
med tändstickor. Hon var även så förskräckligt
mörkrädd. Nu stämde man upp en sång därinne.
Tonerna smögo sig ut i halvdunklet till dem.
Sången fyllde med ett triumferande ljud hela för-
stugan.
Frideborg kände sig lycklig över sången. I ett
feberaktigt begär att visa sin skönhet för Bernard
strök hon eld på en tändsticka.
— Se på mig åtminstone, viskade hon. Då på
midsommaraftonen sade du att jag var vacker.
Bernard spratt till och såg häpen på henne. I
det fladdrande skenet från tändstickan som hon
höll upp mot sitt ansikte lyste hennes hud elfenbens-
vit. Det var mörka skuggor under stjärnögonen,
också munnen dolde sig i en mörk skugga. Han
sade sig förbittrat att han glömt hur vacker hon
var.
Stickan brann långsamt ut. När den nådde hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
