Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
dörrvredet, som om det varit en hjälpande hand
som i sista stunden ville draga upp honom ur en
brusande flod.
— Jag skall låta höra av mig med det snaraste,
sade han.
Så var han ute på gatan. Porten slog med en
duns igen efter honom.
Frideborg gick inte. Hon satt kvar med hop-
sjunken kropp. Tändsticksasken föll i golvet, men
hon brydde sig inte om den längre.
När dörren in till kapellet öppnades och åhörar-
skaran strömmade ut, drog hon sig längre in i
förstugan. Hon stod där stödd mot väggen och
med slutna ögon, som om hon somnat, Hon såg
inte Josef Wahlbom som kom sist, förande grevin-
nan Sauss vid sin arm ut till en väntande vagn.
Men när grevinnan tagit farväl av predikanten,
fick denne syn på flickan i ljuset från den öppnade
dörren till kapellet.
Josefs rödblommiga ansikte med de skinande
runda ögonen och den blonda kransen av skägg
kring kinderna antog ett förbluffat uttryck.
— Vad gör ni här, mitt barn? sade han i en hes
viskning.
Frideborg slog upp ögonen, Hon såg dröm-
mande på Josef Wahlbom och sträckte instinktivt
ut handen. Då tog han den strax i sin stora varma,
Nyss hade han haft en härlig stund därinne. Han
hade talat om vägen som för arma själar fram
till Guds tron — Guds så bländande oskuldsvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
