Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
tron. Grevinnan Sauss hade också tackat honom
innerligare än vanligt. Hennes bleka sorgsna ögon
hade fått en gladare blick, Josef Wahlbom var icke
okänslig för tacksamhet från ett sådant håll. Över
alla de gamla såren i hans egen själ hade nu
bretts en mild och välgörande balsam, och hans
fromma, andäktiga sinne ville flöda över av sin
honung.
— Är det ett av Herrens små förvillade lamm
som icke hittat in i fållan? sade han lent.
Men då lade Frideborg huvudet på sned och
fnittrade lågt. Hon kände väl igen Wahlbom, hon
hade öppnat för honom en gång han bugande och
krumbuktande varit uppe och gjort visit hos fri-
herrinnan Lilian — hos kanslirådet Peter von
Pahlens.
Josef Wahlbom blev inte stött. Ingenting kan
kränka en man, som är stadd i Guds ärenden.
— Ni skulle varit med oss därinne nyss, vilse-
gångna syster, sade han glatt. Gud var hos oss.
Han kommer till alla som ha ett rent hjärta.
Frideborg blev slagen av hans ord. Ett rent
hjärta! Och här så nära Gud hade hon suttit och
strukit eld på tändstickor för att visa sin skönhet
för ett världens barn, en löjtnant.
Hon erinrade sig ett par ord hon brukade säga
vid sådana här tillfällen på frälsningsarmén. De
stego nu osökt upp till hennes röda läppar. Hon
var så lätt påverkad av andra.
— Bed för en ångrande synderska, goda pastorn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
