Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
sade hon och lyfte ett par mörka ögon mot Josef
Wahlbom.
Han såg på henne forskande, Vad ville hon att
han skulle bedja om? Hennes röda hatt stack honom
i ögonen som ett förförelsens redskap.
— Jag skall bedja att du ej måtte bola härefter,
sade han hårt.
Men nu blev Frideborg ond över det förfärliga
ordet som hon kanske aldrig hade hört, men vars
innebörd hon genast förstod, Det var som om den
där mannen med all sin gudaktighet okynnigt dra-
git av henne linnet, Strax ville hon försäkra
honom att hon aldrig, aldrig hade sbolat»! Men då
hon icke förmådde det vred hon sin hand ur hans
och flydde. Hennes klackar smällde mot stengolvet,
då hön sprang ut genom porten. Josef såg ömkan-
de efter henne. Hans fot stötte emot tändsticks-
asken, och han böjde sig mödosamt ned och tog
upp den. Då fick han se stolarna. Den ena låg
på golvet med ena benet mot den andra. Han lyfte
mumlande upp den fallna stolen. Nu stodo de två
stolarna som ett älskande par bredvid varandra.
Josef Wahlbom strök betänksamt över dem. De
voro ännu som varma efter människokroppar. Kan-
ske den där lättsinniga unga flickan suttit här i
mörkret tätt invid kapellets dörr och i köttsliga
begär tryckt sig mot någon ung man. Kanske de
rent av förlustat sig med varandra. Ja, törhända
de syndat så nära den himmelska källan, frälsarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
