Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
spår. Han grät därför att hans sinnen sade honom
att han åter svårt skulle komma att förbryta sig
tillsammans med denna syndfulla flicka. Och han
kände redan Guds straffdom — Guds hand som slög
så hårt, när den träffade något av Herrans egna
barn på villovägar. Ty Guds öga gick nog ändå
genom molnen och uppdagade allt. Därför grät
Josef Wahlbom, men kunde samtidigt inte släppa
den röda hatten ur sikte.
Slutligen tog han ett par djärva, klivande steg
framåt och var vid Frideborgs sida.
Hon gav honom en snabb blick. Hennes mun
log.
— Fy, en predikant som springer efter flickor!
sade hon.
— Ja, svarade Josef Wahlbom ur sitt betryckta
hjärta. Det kan ju synas förunderligt.
Men hans ögon åto henne: den vackra gestalten,
höfternas gungning under dräkten, den röda sväl-
lande munnen, Han måste känna denna unga kvinna,
»känna» såsom Bibeln, den heliga, menade det.
Han måste ligga när henne en natt som denna.
Ljödo icke smygande kvicka steg överallt i stor-
stadens snår i afton? Lockade icke man och kvinna
på varandra? Vädrande av kättja med saliven rin-
nande ur mungiporna sprungo de emot varandra.
Josef snuddade djärvt vid Frideborgs gungande
flickkropp. Det susade i hans öron, Han blev blek
av ett begär som så länge varit tyglat.
— Jag bor här strax bredvid, mumlade han hest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
