Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
— Nej, jag fick sluta, käringen körde i väg mig.
Nu är jag modell åt herr Stellan.
— Står du modell? Ack, ack! Ett farligt yrke,
ett farligt yrke, mumlade Josef.
Men han var glad åt att hön inte längre var hos
friherrinnan von Pahlen. Tänk om det skulle kom-
mit till de troendes öron att han varit med denna
flicka!
Han lade försiktigt armen runt hennes midja.
Nyss när hon hade skrattat där ute i trappan hade
han ångrat att han bett henne följa med, så ofta
hans ögon icke stirrat på hennes silkesklädda ben
och på hennes gungande runda bak, men här i det
tysta rummet, med dörren väl låst, började begäret
åter brinna trilskt och galet hos honom. Hon var
medgörlig, det förstod han. Hon böjde sig inte åt
sidan, hennes händer stötte inte bort honom, Han
grep om hennes knän och han kände hela hennes
mjuka kropp med ens sjunka in mot hans. Det var
en doft i hennes hår ... Hans mun tryckte sig hårt
mot hårslingorna.
— Ta av dig kappan, sade han.
Då gjorde sig Frideborg varsamt fri. Hon tog
inte bara av sig kappan. Leende häktade hon sam-
tidigt upp sin blus och spände av sig skärpet. Hon
var ju så van att klä av sig i Stellans ateljé.
När predikanten fick se hennes nakna skimrande
vita armar, gav han till ett litet utrop.
Han reste sig fumligt och sträckte ut händerna
efter denna underbara hud. Hon stod stilla leende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
