Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Stellan gapade. Han blev eldröd i ansiktet. Lång-
samt stoppade han fingrarna i munnen och sög på
dem för att lindra svedan. Han väntade på att pre-
dikanten skulle säga något.
Josef Wahlbom vred oroligt på sig.
— Jaha, sade han litet förläget. Jag hade nog
varit betänkt på detta. Jag hade verkligen varit be-
tänkt på att återföra den där stackars vilseförda
unga fickan på den rätta vägen.
— Vet du av att hon väntar en liten? frågade
Lilian hätskt.
— Det är klart, svarade Stellan,
Men plötsligt rann sinnet på honom. Han gav
predikantens ben en kräftig spark och sprang
upp.
— Pastorn tar henne inte ifrån mig, hör pastorn
det? tjöt han ursinnigt. Jag skall ju fara till Berlin
med henne. Allt är redan uppgjort, vet jag. Och
här kommer pastorn och blandar sig in. Jag förstår
nog meningen med det här. Det är bara list och ut-
räkning, det hela. Det kan en barnunge begripa.
Pastorn vet vem hennes älskare är. Det vet hän-
delsevis jag också. Men han lämnar inte ut den
vackra flickan till vem som helst och allra minst till
någon snörvlande svavelpredikant. Jag har fått löfte
om henne.
Lilian började gråta. Predikanten gned sitt ben.
Mycket hade han varit med om under sitt tidigare
kringflackande som kolportör, men aldrig hade han
mötts av sådan medfart. Han ville gå. Långsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
