Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
försvunno hans lyckodrömmar. Bara svedan i benet
blev kvar.
— Herr artisten skulle försöka tänka sig väl före
och behärska sig litet, sade han bevekande. Tänk på
vilket slag ett sådant giftermål blir för artistens
mor.
Lilian sträckte bedjande ut händerna mot Josef.
— Gift sig ögonblickligen med henne, goda
pastorn, snyftade hon. Låt inte min Stellan förnedra
sig så djupt.
Men predikanten hade hastigt sansat sig. Han
förstod att det här var något som uppgjorts mellan
Bernard Landborg och Stellan von Pahlen. Gåve
han sig in i en strid med de där två fina gossarna
skulle det viktigaste i hans planer ju ändå förfalla
och han skulle mista de förmånliga förbindelser,
som han redan hade, i stället för att ytterligare till-
knyta dem och förvärva nya.
— Jag drar mig tillbaka som jag strax i början
sade att jag ville göra, förkunnade han med ett
hjärtevarmt tonfall. Herr artisten har tydligen
företrädet, men herr artisten borde inte bedröva sin
mor.
Stellan gav honom en argsint blick.
— Pastorn skall inte lägga sin näsa i blöt bara
för pastorn är ledsen över att pastorn sprack på den
här kuppen, fnyste han,
Så vände han sig till Lilian.
— Jag är i alla fall tjugufem år och för länge
sedan myndig, sade han, så du kan inte hindra mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
