Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Israels fagraste döttrar. I varje fall: en liten
vandrande hedninna! Även om judafolket strängt
taget icke skulle räknas till hednavärlden — och för
resten: någon renodlad lilja från Saron var hon väl
ändå näppeligen.
Josefs tankar spändes mödosamt. I detta ögon-
blick tyckte han att hon var eld och blod och kriget
självt. Tände hon inte som det flammor var hon
gick fram i sin röda hatt? Hon splittrade familjer.
Mödrar förbannade henne. Hon krossade hjärtan:
Så log Josef åter åt sig själv. Vad fantiserade han
väl om? Hon, Frideborg, kriget! En lättsinnig tös
som inte visste vad hon ville, som lade huvudet på
sned och viskade sitt ja åt vem som helst som tiggde
om hennes underlivs brunst.
Hans tankar irrade: Österlandets skimrande dött-
rar, krigets genius, hans egen synd och därpå
byggda världsliga välgångsdrömmar som så snöp-
ligt krossats, Guds hjordar av trogna som lockats
bort från fridens och rättfärdighetens vägar och nu
i alla länder stodo söndrade och stridande inbördes.
Och plötsligen hörde han sig själv säga, i det han
reste sig:
— Profeten Jeremias, trettioförsta kapitlet, ver-
sernä tio till fjorton. »Den som Israel förskingrat
haver, han varder honom ock igen församlandes och
skall taga vara uppå honom såsom en herde på sin
hjord. Ty Herren skall förlossa Jacob och hjälpa
honom utu dens mäktigas hand. Och de skola komma
och glädjas på Sions höjd och skola med honom söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
