Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2062
jämnställd, nästan som vore hön släkt med dem nu!
Hon log ödmjukt, men glatt. Några andra anhöriga
ägde hon icke. Det statarfolk, som hon växt upp
hos därnere vid Ekered, hade endast varit hennes
fosterföräldrar, och de hade för länge sedan gått
bort. Vem hennes verklige far var hade hon aldrig
vetat, men det hade viskats om en fin och bildad
herre med ett klingande och mycket känt namn, som
dock för ännu längre sedan skulle ha lämnat det
jordiska. Hennes verkliga mor hade varit en ele-
gant mörkhyad och yppig skönhet, som någon gång
varje år under hennes tidigaste barndom kommit
nedresande från Stockholm och hälsat på henne, men
inte heller vem hon var eller vad hön hette hade
någonsin berättats för Agda. Och alltsedan Agda
farit till Stockholm för att söka efter henne, hade
hon varit som spårlöst försvunnen. Förmodligen
vär väl också hon nu död.
Tankfullt fortsatte hon gatorna framåt. Så stan-
nade hon igen. Hon hade kommit nedåt Ström-
men och fram till Operakällaren. Det lyste och
gnistrade från alla fönster där. Hon såg huvuden
skymta innanför draperierna och damer i stor
toalett med skuldrorna blottade. Hon hade aldrig
varit därinne, Det var som ett palats.
Medan Agda stod där kom ett sällskap herrar ut
från den stora porten mot planteringen. De knäppte
sina överrockar under högljutt prat. Ett par kikade
med dimmiga ögon upp mot stjärnhimlen. Hon såg
nu vilka de voro. Det var ju Kiss Nilsson, Stellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
