Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
tyckte sig väl ha en främtid framför sig. Men
Angela, hans lilla Angela med det ljusa håret och
de svarta ögonen, hon satt ensam och övergiven här
om aftnarna och sydde på små plagg till ett barn.
Hon skulle ha barn, men hade ingen far till det.
Han knöt händerna i vrede. Vem är det? tänkte
han. Vem är det som vänt henne ryggen? Jag
skulle vilja se den uslingen.
Han kände ju hur maktlös han var — och dock!
Angela så ensam och med ett barn på armen! Hon,
den föräldralösa, som väl om någon borde ha haft
en man som skyddat henne. Ätminstone Petra
borde ha vakat över henne, tänkte han. Här ha vi
alla varit runt omkring henne, en stor släkt, och
ingen har frågat vart hon gick, ingen har hjälpt
henne! Hon har varit bra ensam — så alltför ensam.
Han försökte ånyo säga sig att det kanske inte
alls var så att Angela väntade ett barn, Hur kunde
han tro något sådant? Hon sydde naturligtvis till
någon annans barn. Men hans instinkt sade strax
emot honom, Han mindes hur hon i trädgården på
Ekered höjt ett ansikte som hemlighetsfullt skimrat
emot honom. Hade han inte redan då haft en aning
om att något hänt henne?
Nu öppnades dörren igen, och Angela kom till-
baka in i rummet. Hon satte sig på stolen mitt
emot Benno Levin och skulle just åter taga till sig
sitt arbete, då hon märkte att det inte fanns där.
Så fick hon se att gamle Levin gömde den lilla
ljusa klänningen under sina händer.
20. — vi. Krusenstjerna, Bröllop på Ekered,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
