Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
gömma undan den, när han kommit in i rummet?
Varför nu detta? Han sade sig ätt hon kanske
skulle ge bort den. Var det inte någon i släkten
som skulle ha barn? Men hur han letade i sin hjärna
kunde han inte finna någon just nu. Här skulle
visserligen firas bröllop, dubbelbröllop till och med,
men inte barndop, ännu åtminstone.
I detsamma kom Mat in i rummet med kakorna.
Genast gömde han då själv den lilla klänningen
under sina händer. Säkert var det inte Angelas
mening att jungfrun skulle se den,
Men när flickan gått, satt Benno Levin kvär och
dolde alltjämt klänningen under sina gamla ådriga
händer. De darrade litet, Det var som om han
just genom att gömma undan det lilla barnplagget
för främmande blickar med ens förstått vem som
skulle ha det. Han kände sig sorgsen som om något
för evigt gått förlorat för honom. Han såg så tyd-
ligt Angela för sig den gången för många år sedan
när hon kommit till Ekered: en liten flicka som
med barnsliga blickar betraktat honom vid mat-
salsbordet. Han hade känt sig dragen till detta
barn med det ljusa håret och de svarta ögonen. Hon
hade då fängslat honom mera än hans egna barn-
barn. Och han hade sett sig om bland barnen och
tänkt: en gång äro de stora, vuxna människor som
skola sitta här vid detta bord. Och nu hade de
vuxit upp, nu voro de stora. Sven var gift och
hade själv hem och barn. Gotthard och Edla voro
åtminstone inne i ett verksamt och naturligt liv och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
