Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
lingar till Tyskland. Väl bekomme! Ser du att den
där Frideborg redan väntar en liten? Med vem
kan det vara? Ingen kvinna är att lita på. Alla
äro de i dessa tider beredda att lämna fritt genom-
tåg för hela arméer, Inte är Stellan fadern, det är
jag då säker på.
— Stackars lilla Frideborg, sade Dora,
— ÄÅ, inte är det synd om henne, svarade
Jacob. Mera synd tycker jag då det är om den
sköna Agda. Hur har hon kunnat ta den där
pussige greven? Nu kysser han henne på handen.
Det äcklar mig. Det låter som om han smackade.
— Nå, så se då inte på dem, log Dora. Men
nog blir det här två underliga brudpar.
I detsamma stelnade Jacob till. En dörr slogs
upp i bortre ändan av restaurantvagnen och löjt-
nant Macson blev synlig, Han marscherade själv-
säkert mellan borden. Tack tu. Tack tu. Här
kommer den bålde krigaren! Han nickade åt de
andra och kom så fram och stödde båda sina
’ händer mot Jacob Levins och Doras bord. Han
såg på dem listigt leende.
— Finns här plats för tredje man? frågade han.
Dora sände Jacob en bedjande min, och med ett
ryck som om han tänkte draga upp ett träd sköt
Jacob den tomma stolen bredvid sig från bordet.
Osborn Macson satte sin servett ända upp under
hakan. Över det vita tyget nickade hans rödmosiga
ansikte. Dora visste att nu skulle han strax fylla
luften med sitt idiotiska snatter. Han var alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
