Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
lag alltid bara Kiss, läspade han förläget som ett
slags förklaring till sin farbror.
Då brast handelsmannen åter ut i sitt skallande
skratt.
— Kiss, upprepade han flera gånger. Tycker
du att det låter fint? Du borde skämmas.
Så gick han, och dörren slog igen efter honom.
Bell som suttit som om hon ej märkt det
passerade såg nu upp.
— Jag tror han föraktade oss, sade hon plöts-
ligt. På den kunde man åtminstone se att han var
av en annän sort än vi. Kanske är det han som
är av rätta sorten.
Så skrattade också hon obarmhärtigt åt Kiss,
där han alltjämt stod kvar och stirrade på dörren.
— Du skulle ju härstamma i rätt nedstigande
led från en kung, sade hon. Hur går det ihop med
den här handelsman Hesekiel Nilsson? Han såg
inte så kunglig ut, enligt världsliga begrepp åt-
minstone.
Kiss trippade tillbaka till sin plats. Han kände
sig förödmjukad. Beskäftigt petade han med
gaffeln bland de kalla resterna på sin tallrik.
— Han hade i alla fall en underbar färg på
mustascherna, sade han.
— ”Trösta dig med dem då, sade Stellan spydigt.
Du kan ju måla honom. Säkert har han gömt
kosing bland silltunnorna i boden. Det ha de alltid,
Fast gör du ett porträtt av honom med råttor om-
kring sig i affären, får du nog smörj i stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
