Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
henne. Han ville bara fort komma därifrån, och
han drog sig försiktigt mot dörren.
Men när hon såg att han redan ville gå, blev hon
alldeles förtvivlad. Tyckte han verkligen inte om
henne längre? Hade hon så förändrats att han ej
ville stanna?
Med ett litet hest rop kastade hon sig mot hans
breda bröst. Han tog inte emot henne, lyfte inte
sina armar för att röra vid henne, och hon gled ned
på golvet. Hon slöt en sekund ögonen och tyckte
att hon föll, föll. Eftersom hän inte längre ville
motta henne i sina armar och smeka henne med
sina värma händer, skulle kärlekens eld sålunda
för alltid slockna för henne? Det skulle inte finnas
någon glöd mer för henne, inga kyssar mer? Hon
skulle vandra i en kall värld, frysande därför att
ingen man längre sträckte sig efter henne. Hon
glömde att hon nyss häft unge Gotthard von
Pahlen i sin famn och känt detsamma då, medan
hon uppfört samma scen. Men den lilla ömhet
hennes hjärta verkligen rymt hade hon skänkt Josef
Wahlbom, och det andra hade hon blott gjort för
att förbereda sig och göra sig skicklig till mötet
med honom, hade hon ju sagt sig, Och nu rörde
Josef henne inte. Men hon måste vinna honom
på nytt! Allt inom henne reste sig emot detta kall-
nande och utslocknande,
Med en åtbörd, nästan rörande i sin fruktans-
värda ödmjukhet och sitt brinnande begär fast den
hos henne var så vanlig, strök hon med sitt torra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
