Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
— Kom då! Vi kunna ju gå upp till dig.
Angela måste då motvilligt följa honom uppför
trappan.
— Jaså, här bor du? sade han och steg utan
vidare på. Det är märkvärdigt sådan ro det finns
här på gamla Eka.
Solen föll över mattan och lyste i takkronornas
prismor så att de blixtrade. Jacob gick fram till
fönstret och såg ut.
— Vad jag tycker om den här parken, pratade
han på. Vad den är vacker! Och så sjön där borta!
Det är en idealisk plats att föda ett barn på, eller
hur? Jag skulle önska att jag hade ett sjukhus
till, som skulle vara förlagt hit; Men det bleve
förstås för långt för mina bortskämda patienter
att resä, Ta nu av dig:
Angela stod bakom med händerna knäppta över
bröstet. Hon såg ängsligt på hans smärta rygg.
Hans inträde hade stört lugnet i rummet. Eller
var det bara det att hennes hjärta klappade så
hejdlöst? Tårarna kommo henne i ögonen.
Han vände sig raskt om. Hans ansikte log,
men munnen blev fuktig och blössände röd,
— Varför klär du då inte av dig? frågade han.
Är du verkligen rädd för mig?
— Ja, viskade hon.
Då gick han mot dörren.
— Jag tål inte pjåsk, sade han brutalt. Du
borde tänka på att det är för barnets bästa. Det
den där gången var väl ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
