Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
Då började hon lösa upp sina kläder. Han vände
sig inte bort, Äter, som så många gånger förr,
kom det för honom att en sådan ung liten kvinna
borde han själv ha haft. Hon skulle aldrig ha bett
honom befria sig från sitt barn som Dora gjort.
Hon skulle inte ha haft en man som Macson, som
ville att man skulle skriva på hans växlar. Jacob
tyckte att han dessa sista år hamnat i en dypöl.
Han hade fått en elak smak i munnen av det. Dora
gav honom inte längre samma lugna tillfreds-
ställelse som förr. Kanske berodde det på att hän
gjort ett ingrepp i hennes sköna kropp och sam-
tidigt dödat något, som hörde både honom och
henne till; Sådant sker säkert inte ostraffat.
Han sökte en plats, där han kunde placera
Angela, Han lät henne lägga sig på schäslongen.
Varför var hon rädd för honom, så rädd att hon
darrade? Ack, han hade ju inte kunnat låta bli att
kyssa henne sist hon var uppe hos honom, Det
hade hon alltså inte glömt. Nu lade hon handen
över ögonen, Ja, hon var skrämd! Men hur hade
hon då kunnat släppa en annan man på sig? Det
föreföll Jacob Levin upprörande och skamlöst.
Och medan han undersökte henne noggrant, grubb-
lade han alltjämt över vem det kunde vara. Aldrig
skulle hon berätta det för honom. Fan vågade inte
heller fråga Petra.
Han reste sig.
— Allt är nog i sin ordning, sade han allvar-
samt och tillade nästan bestraffande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
