Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
leva. Det är ej gott för mannen att vara allena.
Hans tankar gjorde en liten avvikelse och träffade
på Frideborg. Hennes bröst under sidenblusen!
Han hade vilat mot dem, sugit kraft ur hennes
sköte, 54: val ändå att lan ej gift sis med
henne! Den rike löjtnant Landborg skulle tör-
hända låtit den fattige frikyrkoprästen gå otackad
till. Hur mycket kunde Stellan ha fått? ÅA, dessa
löjliga, men kloka adelsynglingar, de visste nog
att taga för sig,
Josef såg åter ned och mötte Alexandras blickar.
Här kunde han inte sitta hela förmiddagen och
trampa orgeln för de andra därnere på gången.
Han vär ju dock inte deras tjänare. Han hade
spelat så hans händer voro fuktiga av svett.
Plötsligt slutade han och drog upp sin stora
näsduk för att torka av händerna på den. Alexandra
tog ifrån honom den, och med ödmjuka rörelser
började hon ömt torka hans klibbiga händer. Hon
hade längtat efter ett tillfälle att få vidröra dem.
Nu log hon sjukt och torkade dem med näsduken.
Ja, hon såg alldeles förvirrad ut. Det roade honom
att se en fin dam upptagen av att torka av honom
svetten. Nu tappade hön näsduken på golvet. När
han skulle ta upp den, passade hon på att åter gripa
hans mjuka händer och tryckte dem hysteriskt mot
sitt ansikte. Så gott, så varmt det var! Det var
som att krypa in i en annans skinn, Vällusten fick
henne att skälva.
Då böjde han sig ned för att kyssa henne. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
