Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Nu hade Dora plockat upp alla blommorna. Hon
reste sig. Hennes kinder blossade av rörelsen. Nu
höll hon mot sitt ansikte de fuktiga och kalla
blommorna. Betty kände sig tung, svullen,
klumpig emot denna unga gudinna, Såg inte Dora
att Bettys ögon tiggde henne om att hon skulle
förneka det Jacob nyss sagt? Men Dora kunde
inte. Hon var förlamad av de där två svarta ögon-
paren, Jacobs och Bettys, som inte ville lämna
henne. Hon darrade. Nu räckte hon fram blom-
morna till Betty. Men Betty rörde sig ej för att
ta emot dem. Med en liten åtbörd av ömhet lade
Dora då hela fånget på Hans von Pahlens grav.
Betty skrek till, ett hest skärande rop. Det var
som om hon, då Dora böjde sig fram mot Hans’
grav och gav honom blommorna, sett hela scenen
framför sig. Hon tyckte att Hans, den lille
spenslige Hans, försvann in i Doras famn. Att
hon inte i Hans” hud vädrat lukten av den främ-
mande kvinnan! Att hon inte anat något! Så säker
hade hon varit på att han tillhörde henne ensam.
Men plötsligt greps hon åter av en oresonlig vrede
mot henne som Hans ägt och helt visst kostligt för-
lustat sig med.
Adrorna vid hennes tinningar svällde. Pupil-
lerna blevo stora, svartare än vanligt. De blevo
till sist som glödande eldkol. Och när Jacob såg
hur hon led och uppmanade henne att åtminstone
säga något, riktade hon sina ord till honom. Det
var checken som ånyo dök upp i hennes minne.
26. — Vv. Krusenstjerna, Bröllop på Ekered.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
