Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
Som de flesta av sitt folk drog hon snabbt och
säkert sina slutsatser, då det gällde penningar och
affärer och ting som kunde värderas. All hennes
naturliga godhet droppade långsamt bort. IHon
var inte längre den goda Betty som Hans känt, då
hon nu sade:
— Den där checken, som vi funno efter Hans”
död, du Jacob, det vär ju en liten nätt summa pengar
den lydde på. Jag förstår nog att du och Dora länge
hållit ihop. Och när du fick Höra om vad Hans
haft för sig ville du väl ha honom att bidra med
en slant till allt vad Dora kostat dig. Jag kan för
resten inte finna att det var mer än rätt, för Dora
var ju din, när du betalat henne. Vårt gamla egen-
domsfolk resonerar ju så där om allt som det gjort
till sitt, om allt som det förvärvat. Men den här
gången lyckades det i alla fall inte, käre Jacob,
utan du drogs vid näsan,
Jacob tog ett steg framåt för att hejda henne.
Hans syster hade på ett ögonblick genomskådat
honom. Han hatade henne för det, men i hatet
fanns också en viss beundran för hennes goda
huvud. Men när Betty märkte, hur ursinnig Jacob
blev över att se sig avslöjad, ångrade hon sig
precis som Jacob gjort nyss, då han slungat ut sina
anklagelser mot Dora, så att Betty hört det. Det
var Dora, endast den ljuva sköna kristna Dora, de
tillsammans ville straffa, och oupphörligt höggo
de vassa näbbar i sitt eget kött! Med skamsna
blickar iakttogo de varandra. Men Dora hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
