Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
begravningsplatserna. Hon fick syn på den lilla
förtorkade röda rosen bland de gula löven. Hon
häde själv planterat busken och vattnat den för att
den skulle bära blom. Nu bröt hon med kalla,
darrande händer av rosen och kastade den till
marken. Också hon tyckte att den påminde om
Hans. Den var på något sätt hans släkting. Ja,
så fanns det kanske ändå en avgrund mellan
raserna som man aldrig kunde veta, om man
riktigt kommit över. Hans var ju icke av hennes
stam, han tillhörde dessa förtorkade kristna som
kade utspätt vitt blod i ådrorna och inte tålde
stormar eller brännande solsken. En kristen
kvinna hade han till slut tagit till älskarinna. Hade
han glömt nätterna hos judinnan Betty? Från det
avlägsna förflutna stego dessa nätter upp kring
Betty. På kärlek och famntag var det eljes länge
sedan hon tänkte. En ung kvinna! Ja, han hade
varit en man, fast han knappast sett ut så, och
han hade till sist valt den unga av sitt eget blod.
Där hade han gått omkring med drömmar, som
hon ej förmått tyda, i sina bleka ögon, och
det var om blonda kvinnor doftande av ungdom
han drömt.
Betty vände sig från graven. Hon såg den lilla
grå gumman komma ut från kyrkan. Hon låste
efter sig och traskade med tunga steg förbi Betty
bärande på kyrknyckeln, Utanför grindarna för-
svann hon i sin röda lilla stuga. Så gammal hon
föreföll! Hundra år säkert! Betty ryste. Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
