Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
— Ta inte lilla Alexandra ifrån mig, snälla
pastor Wahlbom, viskade hon med tårfylld röst.
Då lade han sin hand lugnande och välsignande
på henne. Men hon tyckte att till och med hans
hand skvallrade om bedrägeri och förställning.
Alexandras sång ville aldrig taga slut. Seg som
gummi smetade den sig över kyrkan, drog ut och
tänjdes mellan valven, så att man ej -kunde andas.
Till sist befanns det att Alexandra i sin iver
att sjunga kyskhetens lov givit sig till att taga om
båda psalmerna. Den andra gången uppfattade
Angela några ord som gjorde också henne litet
rörd:
Rent hjärta skapa, Gud, i mig,
giv mig en ny viss anda...
Även grevinnan Carola af Sauss hade fått upp
en näsduk som hon höll för ögonen. Inne i dess
mörker blixtrade hennes förstörda liv fram. Fram-
för paradisets port stodo ett par änglar med dragna
svärd, De nekade henne tillträde till Herrens salig-
het därför att hon levat i köttslig lust med sin
egen far. 2
— Gud, misskunda dig, stönade hon förkrossad.
Äntligen tystnade Alexandra, Organisten prelu-
dierade, och fram störtade åter bröllopsmarschen.
Brudparen begynte gå nedför gången. Bröllops-
gästerna reste sig och följde efter dem. Då började
en liten parvel som fått sitta på sin mors arm att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
