Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Då log hon glatt, men såg med en rysning bort
mot Jacob Levin som om han varit en tjuv som
stulit något ifrån henne.
Nu skruvade den lille kyrkoherden på sig. Han
reste på sig och sträckte händerna mot bordskanten.
Hans händer voro grova, ty trots sin höga ålder
deltog han ännu gärna själv i arbetet i sina potatis-
land.
Kiss såg leende på dessa händer och lyfte sina
egna, vilkas naglar blänkte av manikyrfernissa.
Kyrkoherde Morots tal var inte långt. Han var
ingen talare. Men han lyckades ändå flika in en
hel massa bibelspråk, och hans stämma chevrote-
rade, liksom slagrörd av andakt. Greven räckte
honom sin hand och tackade honom, medan hans
irrande blick fastnade någonstädes uppe i tak-
kronan.
Hela tiden satt Betty med ett stelnat leende
kring sina fylliga röda läppar. Hon kunde inte
hjälpa att hennes blick hängde vid Dora. Varje
rörelse den eleganta löjtnantsfrun gjorde fick Betty
att tänka på Hans. Så hade hennes händer fattat
om honom, så hade hon leende böjt sig fram mot
honom med den frestande mjuka barmen, som in-
bjöd honom till vila och glädje. Och Betty lyss-
nade som om hon hört Hans” steg därute på gårds-
planen. Skulle han aldrig komma tillbaka igen?
Ännu sedan han dött hade hon ju ägt minnet av
honom. Men nu... Hon märkte nog att Dora inte
heller var glad. Hennes ögonlock voro röda av gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
