Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
Jacob böjde sig fram mot henne, men hon und-
vek ständigt hans blickar.
Löjtnant Macson hade en stund oroligt skruvat
sig på sin stol, nu knäckade han bullersamt i sitt
glas och reste sig så häftigt att han höll på att ta
överbalansen. Han ville tala. Alla sågo på honom
med en viss ängslan. Han var naturligtvis långt
ifrån nykter och stod där bredbent vacklande
betydligt. Knapparna i hans uniform blänkte
som kattögon. Sabeln skramlade skrytsamt vid
hans sida,
— Mina damer och herrar, sade han som om
han tänkte hålla en föreläsning.
Frideborg fnittrade i sin servett. Macson gav
henne en rasande blick. Grevinnan af Sauss lutade
sig blek tillbaka mot stolsryggen,
— I dessa dagar, trumpetade löjtnant Macson,
ljuder i mitt öra, i mina öron, vill jag säga, ty jag
har två, ett rop: Till Tyskland, till Das grosse
Vaterland! Alla vi riktiga svenskar längta dit. Vi
brinna av blodtörst att hämnas på dem som vilja
gå dess ära för när. Vi officerare vänta på order,
Men det kommer ingen order! Dock stå vi beredda.
Han gjorde en lätt överhalning, men rätade
på sig.
— När mobiliseringen stod för dörren, fort-
satte han högtidligt, hörde jag att de unga män
som sitta här ej fingo rycka in. De voro kronvyrak.
Jag tänkte då: De komma ej att finna sig däri. De
skola på något sätt visa att de äro svenske män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
