Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
sträckte ut händerna som om hon velat lyfta hela
jorden in till sitt oroligt klappande hjärta. Hon
var mor. Men hon hade också velat föda om hela
världen, så att den skulle passa hennes lilla barn.
Och hon tyckte att hennes underliv långsamt svällde
vid den tanken. En ny värld skulle födas ur hen-
nes kved! En ny värld, god och underbar. Men hon
skulle ju bara föda ett enda litet människobarn till
en ond och förvriden värld som ingenting skulle
förändra, Det skulle med spröda fötter vandra om-
kring mellan bråddjup och kolsvarta vidunder som
gapade efter att sluka det.
— Bliv kvar, viskade då Angela ångestfullt.
Bliv kvar härinne hos mig. Där är du trygg!
Hon visste inte att hon upprepade alla bävande
mödrars bön genom tusenden av generationer på
en förbannad planet.
Hon stannade mitt på vägen. Stjärnorna där-
uppe lyste så klart. Hon såg upp till dem. Och
med ens tyckte hon sig se sig själv stå härnere på
jorden, alldeles allena i ett hav av mörker. Hon
sträckte famlande ut händerna, men mötte endast
en kall tomhet. Och denna tomhet var utan röst.
Det var som om något slocknat och tystnat om-
kring henne. Det var alls inte den ljusa ensamhet
hon sökt och längtat efter. I natt var det bröllops-
natt! Kröppar skulle treva sig intill varandra,
lemmar skulle mötas. Och trots allt kände också
Angela en våg av längtan stiga upp inom sig.
Nyss hade hon velat att hela världen skulle tränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
