Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
men, surrade flitigt och brummade mellan innan-
fönstren. Den slapp inte ut i rummet. Så tyckte
Gusten nu att han också satt instängd inom sin
egen tröga kropps begränsning som flugan mellan
fönsterrutorna. Hans sinnen surrade bara litet
matt, men kunde ej besluta sig för angrepp. Agda
smög sig förbi honom fram till sängen. Hon lät
nattlinnet glida över huvudet, därför att hon, trots
vad Frideborg sagt, trodde att det hörde till att
hon skulle vara alldeles naken. Så kröp hon ihop
i bädden, en liten ensam kvinna utan kläder.
— Skall du inte också lägga dig, Gusten? frå-
gade hon lågt.
Hon vände bort huvudet, medan han klädde av
sig. Hon ville inte se. Rummet gungade för henne
som om de befunnit sig på en båt. Ja, hon skulle
glida ut på ett okänt hav, och snart skulle hon inte
kunna se några stränder.
Gusten lade sig i sängen. Hans ögon stodo runda
och kupiga som på en hummer ut ur huvudet på
honom.
Nu brann bara den lilla lampan på Agdas natt-
duksbord. Någon, kanske Kiss Nilsson, hade pla-
cerat en stor röd pappersblomma på skärmen. Den
gav rummet ett mystiskt skimmer. Flugan fort-
satte att surra. Den drömde kanske om sommar
och granna riktiga blommor.
Gusten makade sig intill Agda. Hon låg stilla.
Hon var kall och frös litet, naken som hon var.
Då lade han sin varma klabbiga labb över hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
