Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
— Är jag inte det då? frågade hon med barnslig
oro och hade just krängt av sig penjoaren,
Han såg på henne där hon låg och sparkade i
det enda återstående lilla silkesplagget.
— Bekymra dig inte om det, sade han. Du är
bra som du är. Särskilt just nu!
Hon såg fundersam ut,
— Jag har legat med predikanten också, fnitt-
rade hon så.
— Ja, du måste väl alltid ligga med någon, sade
Bernard utan att visa någon motvilja, såsom hon
hoppats.
— ÅÄ, jag är väl inte så lätt att få.
Han skrattade en smula elakt.
— Nej, jag vet det, sade han kört.
Hon gungade av och an i sängen så resårerna
knarrade.
Han strök smekande över hennes nakna vita
armar.
— Min lilla brud, viskade han.
För honom var också allt nu ordnat, och han
behövde ej längre oroas, När de träffats första
gången ute på gatan och samtalat med varandra i
förstugan utanför det lilla kapellet, hade han bara
gruvat sig för vad denna tokiga flicka skulle kunna
ta sig till. Nu hade han gift bort henne, Han hade
i själva verket givit henne ståtliga föräringar: ett
adligt namn, en man, sådan han nu var, pengar, en
framtid. Men hon var värd alltsammans, och mer
än det. Hon behövde icke tända några tändstickor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
