Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
— Nej, det är han som velat lura mig på min
bröllopsnatt, han sover ju. Men det skall inte
lyckas honom, skrattade då Frideborg, som om
detta att hennes brudgum sov vore en omständighet
som avgjorde alltsamman.
Han förde henne fram mot sängen. Hon kastade
en nyfiken blick på bädden, som om hon undrat vad
som nu skulle hända, ty hon hade knappast legat
ordentligt avklädd i en säng om natten med någon
förut.
De föllo båda mot sängen, baklänges som van-
mäktiga. Han trevade under de lätta plaggen och
kände hennes hud het och brinnande mot sin hand.
Hon låg med vidöppna ögon och log sitt lilla under-
liga leende. För henne hade ju framtiden klarnat.
Hon var väl gift, till och med fint och adligt, hon
skulle föda sitt barn som gift kvinna, och hon skulle
få resa. Nu fick hon dessutom sin bröllopsnatt med
Bernard utan några svårigheter.
Plötsligt rullade hon ihop sig som ett mjukt litet
djur, så att han inte kunde nå in till henne.
— Du gav oss pengar, sade hon belåtet och spin-
nande. "
— Ja, så mycket var det väl värt att få dig bra
placerad, sade han med sin gubbmun,
— Och att bli fri från mig? viskade hon.
— Ja, det också, svarade han lätt.
— Jag hade hellre gift mig med dig, sade hon
— Men det gick ju inte, lilla dumbom. Jag måste
ha någon presentabel dam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
