Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
höll sig till Bell von Wenden. Men när Gotthard
nu kom framstormande för att säga adjö, drog
hon sig ändå inte undan, utan lät honom kyssa sig.
De hade alltid haft en viss liten svaghet för var-
andra. Paula blev rödare om kinderna än Ida själv,
när hon såg detta avsked. Hon knep hårt om
Angelas hand.
Angela stod och smålog mot sin vilja. Hon
kunde inte låta bli att varä glad över att de reste.
Löjtnant Macson kom rusande. Han hade tagit
en liten svensk bordsflagga som stått i matsalen på
gästgivargården, den stack han nu till Elias Van-
selin,
— Plantera den mitt i Berlin, ropade han. Tys-
karna skola se att vi i alla fall tänka på dem.
Lille Elias viftade tafatt med flaggan. Slutligen
stack han den i rockuppslaget. Den blågula siden-
duken svepte över hans skära sminkade ansikte.
Äntligen voro de alla uppe i vagnen.
Jacob Levin skrattade elakt.
— Nu far Cirkus Värnamo till Tyskland, sade
han. Nu far Kabaré Svenska Lösen!
Men ingen hörde på honom. Gotthard slängde
den här gången ut risgrynen. De regnade över
perrongen och fastnade i de resandes hattar. Lilian
stod tyst. Tårarna runno utför hennes kinder. Då
hoppade Alexandra ned från tåget och tog Lilian i
famn. De båda väninnorna tryckte sig som i ångest
mot varandra.
— Stig upp, Alexandra, skrek Stellan. Tåget går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
