Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
mets väggar slöto sig i en snäv fyrkant omkring
hennes eget liv. Det där rummet rymde minnen.
Den lilla kronan i taket med sina blänkande prismor
hade strålat i salongen hemma i den gamla staden
däruppe på slätten. Sängen hon vilade i hade varit
hennes mors, ja, mahognyspegeln som återgav
rummet i sitt glittrande och djupa glas hade en
gång rymt bilden av hennes unga mors ansikte.
Hon .betraktade den forskande som om hon väntat
sig att skuggan av en hand eller den snabba
reflexen av en mjuk rörelse ännu efter så många
år skulle dröja kvar där. Men hon såg ingenting.
Hon försökte erinra sig sin mor, men alla dessa
år som gått hade suddat ut hennes drag och
hennes gestalt. Skarpare mindes hon blåsten som
kom ilande från. slätten: eller ett hus vid en
gata. Hennes mor hade dykt in i skuggorna för
alltid.
Skall också jag en gång försvinna så för mitt
barn? tänkte Angela sorgset.
Men då såg hon åter för sig de röda rosorna
och bladen på stolen därnere i biblioteket, hur de
växte fram ur den svarta stramaljen: en familjs
medlemmar intimt förenade, oupplösligt förbundna
genom stjälken som dolde sig under dem och ändå
bar upp dem, Och vid att hon nu betraktade sina
egna händer och dröjande strök över sin heta kind,
visste hon att hon rörde vid ett litet stycke av sin
döda mor, att blodet som flöt genom hennes ådror
hade sprungit upp intill hennes mors hjärta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
