Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
som i hennes egna. Angela slog upp ögonen och
såg in i handen. Hon tyckte att den skimrade
svagt röd.
— Petra, viskade hon,
Petra tog inte bort sin hand,
— Jag vill inte att du skall vara sorgsen, sade
hon ömt.
De voro tysta. Det kom en liten susande vind i
träden därute. Trädens sakta brus — det brusade
som om de rört sig i en orolig dröm och nådde in
till de två. Då sade Petra plötsligt:
— Minns du körsbärsträdet på Nybo?
Och med ens stod detta körsbärsträd så livligt
för dem båda, som om det på vingar flugit in
genom fönstret. Dess vita blommor strömmade
över dem. Golvet blev en matta av vita små
genomskinliga blomblad. Petra lyfte sakta bort sin
hand från Angelas panna, men under slutna ögon-
lock såg Angela förtjust den syn Petras ord trollat
fram.
Detta körsbärsträd hade om försommaren stänkt
solstrålar omkring sig. När hon om morgnarna
dragit upp rullgardinen, hade hon blivit stående
vid det öppna fönstret och inandats de miljoner
blommornas doft. Humlor hade surrat därinne i
allt detta vita. Fjärilar hade gungat från blomma
till blomma. Från stammen rann en klibbig söt
och brun kåda. Detta underbara träd hade givit
henne en längtan efter Thomas, efter kyssar, efter
hela livets rikedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
