Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
hade erfarit en stor lättnad, när detta dubbelbröllop
var över. Människorna från huvudstaden som un-
der några dagar likt gräshoppor svämmat över
Ekas och Ekereds ägor hade fyllt luften med onyt-
tigt prat och skratt och givit henne en känsla av
att listiga intriger ideligen spunnos för att åter
brista sönder.
Adéle vände sig häftigt om mot Angela:
— Jag har inte sett dig på en tid, sade hon.
Jag har haft en så svår förkylning.
Ja, det hade Angela hört, men hon hade inte
kunnat förmå sig till att gå in i arrendatorsbygg-
naden. Sedan den där aftonen efter bröllopsmidda-
gen, under vilken Adéle ställt till med en upprörd
och besynnerlig scen och sedan kommit springande
mot Angela på vägen och klagat över att arren-
datorn kört henne ur huset, hade Angela inte varit
inne i arrendatorsbostaden. Hon hade alls ingen
lust att bli inblandad i de bådas äktenskapliga
trassel.
— Är Adéle bättre nu då? frågade Angela.
Hon hade kommit fram till disken och handels-
mannen bockade sig melankoliskt. Adéle dröjde
litet med svaret. Hon sög på en stor och hård
karamell. Nu flyttade hon den längst bort i kinden
så att denna plötsligt svällde ut som en böld.
— Ja, kanske jag är bättre, sade hon misslynt.
Men eljes är allt som vanligt — ett riktigt helvete,
skall jag säga herr Nilsson.
Hesekiel Nilssons bullrande skratt fyllde butiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
