Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
vara den första att underrätta von Pahlens på
Ekered om Angelas tillstånd. Säkert visste de
ingenting. Sedan bröllopet hade de bestämt ej
sett Angela, och då hade man ännu ingenting
kunnat märka på henne. Hon hade väl haft ett
snitt på sin klänning så att den dolt hennes hem-
lighet. Angela var slugare än någon kunde ana.
Och den dumme Gotthard, som förälskat sig i
henne! Han trodde väl att hon var en liten oskuld,
Nej, oskulder växte inte på träd på Eka! Han
kunde lika gärna ha nöjt sig med henne, Adéle.
Det var en vacker solskensdag, men Adéle såg
den inte. Det hade snöat litet under natten, och
snön låg ännu kvar på vägen och hade sjunkit ned
i åkrarnas fåror i små gnistrande drivor. Träden
utmed landsvägen randade snön med skarpa blå
band. Omedvetet hoppade Adéle mellan banden
och undvek att trampa på dem. Dessa bänd som
hon knappast såg eller tänkte på ringlade sig in
bakom hennes bleka panna, där de knöto sig fast
samman till den pisksnodd hon skulle använda att
slå med. Ja, hon skulle slå! Denna högmodiga
släkt skulle få känna svedan av hennes slag. Den
måste ödmjuka sig inför henne, krypa och bli vit
av rädsla. Och hon trampade hårt mot landsvägen
som om hon redan känt släkten von Pahlen under
sina klackar. I åratal hade hon avundats dem
alla. Angela och Petra som bodde på herrgården,
medan Adéle måst nöja sig med den lilla röda
torftiga stugan, Betty i sitt vackra hem, hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
