Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
bra stund. Hon visste att det var uteslutande av
önskan att få veta vad hon kunde ha att meddela,
som han följde henne, men det var likväl skönt att
ha honom där. Hon och Gotthard, den viktige
pojken, togo sig helt enkelt en liten trevlig pro-
menad tillsammans.
— Nå? frågade Gotthard äntligen, Jag har en
del att sköta.
— Men Angela tycks du inte ha kunnat sköta,
inföll Adéle blixtsnabbt. Hon är med barn.
— Angela?
Han tvärstannade; Han hade en gång haft en
plötslig aning om att det hänt något med Angela,
men han hade sedan inte wvelät grubbla vidare
över det.
— Det är väl du som varit framme, din lurifax,
sade Adéle grovt.
Hon var säker på att det inte var han, men hon
måste ändå säga de där orden. Gotthard gick helt
stilla med sänkt blick. Han hade blivit blek först,
nu var han eldröd som Betty. Han brydde sig inte
ens om: att svara Adéle. Kanske: hade han inte
heller hört henne.
Angela! Fan var verkligen en smula förälskad
i henne — så mycket han nu var mäktig en stark
känsla. Han kände det därför som om han sträckt
ut handen efter en skön blomma och redan funnit
stjälken avbruten, Av vem? Också inom honom
arbetade det som förut hos Adéle. Vem? Vem
hade rört henne? Vem hade varit hennes älskare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
