Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Adéle hade rätt, det borde varit jag, tänkte
han avundsjukt. Utan att han visste det voro hans
tankar precis desamma som Jacob Levins, när
denne fått veta detta med Angela. Det borde varit
jag! Han ångrade bittert att han ej varit till-
räckligt företagsam. När hon ändå kunde ge sig åt
en man — varför inte då lika gärna åt honom,
Gotthard? Och liksom Betty nyss förut känt att
hon förlorat något fick också Gotthard en förnim-
melse av en oerhörd och orättfärdig förlust som
tillfogats honom, Han sträckte ut handen i luften,
som om han velat slå till någon. Adéle grep hastigt
hans hand. Ingen av dem hade handskar på sig.
De kalla insidorna av deras händer berörde var-
andra. Adéle höll fast hans hand i ett krampaktigt
grepp.
— Låt mig vara, morrade Gotthard.
Då skrattade hon. De hade stannat mitt emot
varandra på vägen. Molnet däruppe på himlen
sänkte sig allt djupare ned. Det inringade dem i
en skugga. Och Gotthard tyckte sig plötsligt som
instängd med Adéle liksom i ett mörkt bås i ladu-
gården. Hennes hand vär inte en mänsklig hand
En djurklo som knep om honom och klösande höll
sig fast!
Angela! Lilla vackra Angela skulle ha ett barn.
Hon var fläckad, skändad. Så kände han det. Och
ändå önskade han att det varit han som fått åstad-
komma detta,
Han slet sin hand ur Adéles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
