Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Och ändå hade hon alltid varit rädd just för Edlas
lungor. Hemma hade hon stoppat i henne mat och
tvingat henne att dricka stora glas mjölk. Men
Edla hade förblivit lika tanig och mager. Så var
väl hennes natur, hade Betty tröstat sig med.
Och nu?
— Du kommer att vila upp dig här, sade Betty.
— Ja, doktorn ville det. Jag måste vara från
skolan hela våren.
— Gudskelov, utbrast Betty bara glatt.
Edlas pincenezglas glänste. Hon torkade dem
igen, men hon hade inte gråtit. Det var bara det
att mamma Betty inte ville förstå. Gudskelov,
sade hon. Visste hon inte att det där arbetet var
Edlas hela liv och hennes enda mål? Vad skulle
hon nu göra? Lantlivet lockade henne inte, som
det lockat Gotthard. Hon var född på landet, men
hon hade inte något intresse vare sig för folket
där eller för naturen. Hon hade icke någon ro att
sitta och lyssna till trädens susning eller att fröjda
sig över små löv som sprucko ut om våren. Djuren
brydde hon sig heller inte om. Det kunde gå an,
när man var barn och lekte i ladugården. Vad
skulle hon nu här att göra?
Hon såg förstulet på Betty. Hon förstod nog
att Betty var tagen av underrättelsen om hennes
sjukdom, men satt hon inte där och försökte
förgäves dölja sin belåtenhet över att ha fått
sin dotter tillbaka? Betty hade aldrig gillat
skolarbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
