Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ör
— En flicka skall gifta sig — bilda ett hem,
hade hon sagt.
Längtade hon inte bara efter att få ösa linne-
skåpets skatter över Edla? Hade hon inte böcker
fulla med präktiga matrecept som hon var alltför
villig att lära bort?
Edla slöt trött ögonen. Nu var det Bettys tur
att se på henne; Och hon gjorde det med växande
oro. Det där bleka magra ansiktet, likt Flans’,
men alldeles utan hans poesi! De smala hopknipna
läpparna! Näsan, som nu när pincenezen låg i
knäet, hade ett rött band över sig, som efter ett
sår! Skuggorna kring ögonen!
Min lilla flicka, värkte det inom Betty. Hon
skulle velat ta henne i sin famn och vagga henne
av och an. Men man tog inte denna Edla i famnen.
Och Betty tänkte med ens att det varit mycket
bättre om Edla kommit hem och förtrott henne
att hon väntade ett barn som Angela. En skam
visserligen, men ändå! Ett nytt liv i en frisk kropp.
Nya förhoppningar. Glad oro.
— Lyckliga Angela!
Betty visste inte att hon sagt det högt.
— Angela? sade Edla och öppnade ögonen.
Varför är hon lycklig?
Och då brast det ur Betty, det, som hon hela
natten efter Adéles otrevliga besök tänkt på. Att
Angela var lycklig. Hon som lytt kvinnans be-
stämmelse, vilken var att föda nya barn till
världen. Kvinnan var ett växande, ett grönskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
