Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
— Jag har visst fått snuva, sade hon med grum-
lig röst och snöt sig ljudligt.
Ack, det var livet hon såg glida förbi sig. Hen-
nes dåliga lungor som hade fått så mycket bok-
damm i sig tålde inte att inandas det. Hon fick
snuva och måste snyta sig. Och hon kände inte mera
någon lust att förebrå Angela det som hänt. Men
ändå var den förfärliga hetsande nyfikenheten kvar.
— Han borde väl ändå kunna tvingas att gifta
sig med dig, sade hon och virade utan att tänka
på det lindan om sin smala hand,
På det hade Angela ingenting att svara, det lät
så alltför tokigt. Thomas Mellers namn skulle
aldrig komma över hennes läppar. Hon förstod
nog att Edla brann av nyfikenhet att få veta vem
det var. Älskaren! Edla som aldrig haft lyckan
att ha en älskare!
I detsamma stod Adéle i dörren. Hon kom alltid,
när män minst väntade det.
— Nej, titta då, sade hon och gick fram till
Angela.
Med ett raskt tag ryckte hon åt sig småbarns-
kläderna. Hennes smala ögon glimmade. Plagg
efter plagg tog hon nu långsamt upp till beskå-
dande: blöjorna, gördlarna, lindorna, de små, små
näpna vita skjortorna med besparing och smala
spetsar på. Hennes händer krökte sig om dem.
Angela hade blivit blek. Hennes ögon voro svar-
tare än vanligt. Och Edla, som kommit hit för att
förebrå Angela hennes felsteg, stirrade på Adéle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
