Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
namn under. Men sedan hade ej hörts något mer.
Den märkvärdiga vigseln i kyrkan med de två
brudparen och bröllopsmiddagen hade långsamt
sopats bort av himmelens vindar. Man tänkte inte
mycket på dem som givit sig av. Petra och Angela
voro helt enkelt glada över att alltsammans var
över. Men nu låg här ett brev, och sedan måste
de ju svara på det. Och så kanske det skulle komma
ett par brev till. Den enda av hela sällskapet de
kände en verklig och stor sympati för var väl
Agda. Hennes svarta ögon och blida väsen hade
alltid på dem utövat sin intagande dragnings-
kraft.
Frideborg med hennes små tillgjorda fasoner
måste de ju le åt. De övriga och deras egna släk-
tingar därtill, som Stellan till exempel, retade dem.
Solskenet lyste in genom fönstren. Rutorna
blevo gnistrande blå och vita, som om himlen själv
skurit till dem.
Angela sträckte sig efter en rostad brödskiva och
lade marmelad på den. Hon hade blivit mycket
svag för sötsaker den här tiden. Hon tittade ut
genom de blå rutorna och funderade på om de
skulle ta sig en lång promenad genom skogen. Bre-
vet med de tyska frimärkena låg emellan dem. Det
kom från ett land där man förde krig. Stod det
inte för resten »censur» i ena hörnet? Främmande
människors händer hade fingrat på det. Det kunde
ju innehålla något fruktansvärt. Underrättelser
om något som skulle kunna komma att störta deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
