Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
började läsa. Hon hade endast hunnit några sidor,
då hon började skälva som om man mitt i natten
flyttat ut henne i stolen på gården i månljuset.
Hon kröp ihop i stolen, tittade upp, fann rummet
sig likt, sökte liksom skydd i den trygga anblicken
av möbler och bokhyllor och fortsatte att läsa efter
en stunds uppehåll.
Petra upphörde icke att läsa. Klockan därute
i salen slog halv tolv, tolv, ett, men Petra rörde
sig inte annat än för att då och då blicka upp
och omkring sig i rummet liksom för att alltjämt
söka skydd i åsynen av alla de ting hon var så
van att se omkring sig här på Eka.
Hon var vid slutet av boken, då Angela plötsligt
stod i dörren till biblioteket i sin morgonrock och
det ljusa håret hängande i mjuka vågor omkring
sig. Hon hade vaknat och sett Petras dörr vara
öppen. Hon hade smugit sig dit och funnit Petra
borta. Då hade hon gripen av oro sprungit nedför
trappan.
— Vad är det? Har något hänt? frågade hon
nu då hon såg Petras ansikte blekt av nattvak.
Petra svarade sömngångaraktigt:
— Ja, något har hänt. Jag vet inte ännu, om
det är förskräckligt eller underbart. Det har i varje
fall hänt något.
Angela satte sig i rosenstolen som blödde av
sitt nyöppnade sår, men det såg inte Angela.
— Är det inte bäst att du lägger dig nu? sade
hon och tog Petras kalla händer i sina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
