Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Hon tyckte att Petra betraktade henne så be-
synnerligt.
— Vi veta inte vilka vi egentligen äro, sade då
Petra. Här gå vi så säkra. och tro att jag är jag
och du är du, och en mur kringgärdar oss och våra
handlingar. Och så plötsligt — nej, jag förstår
HIle.s a .
Laura Löwenströms dagbok föll ned med ett
svagt prassel på mattan. Angela tog upp den och
såg förvånad på den.
— Rör den inte! skrek Petra till. Den har bränt
mig. Akta dig.
Petra tog åter till sig den lilla tunna boken som
gjort henne så upprörd,
— Du skall inte läsa den, sade Petra. Jag fann
den: här i natt i stolen du sitter i.
— I stolen? sade Angela. Det är ju omöjligt,
— Allting är möjligt, mumlade Petra.
— Kaän du inte tala om för mig vad det är? sade
Angela.
Ofrivilligt steg hon upp och flyttade sig ifrån
stolen till en annan plats, mitt emot dem.
Petra tvekade ett ögonblick, så sade hon:
— Jag tror att Laura Löwenström skulle vilja
att jag berättade det här för dig. Och själv kan
jag nog inte sova, om jag inte gör det — nu när
du ändå är här nere.
Angela böjde sig fram, Skenet från lampan föll
över hennes ljusa hår och glänste i de svarta ögo-
nen, Hon hade dragit rocken tätt omkring sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
