Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIT
kände hon samma förväntansfulla glädje, som när
hon var barn och den stora dagen äntligen randats.
Ute på gården tycktes ett par väldiga havrekärvar
som arrendatorn satt upp leva och röra sig av
flaxande små vingar. Alla traktens gråspärvar
hade redan tagit dem i besittning. Angela öpp-
nade sitt fönster, och ett gällt pipande och kvitt-
rande steg upp till henne. Träden voro vita och
glittrade av snön. Sjön var igenfrusen. Nu skulle
man kunna gå över isen till den ensamma ön mitt
i sjön, sommarens förtrollade ö.
Kvällen skulle de tillbringa på Ekered hos Betty.
Nu voro säkert alla hennes gäster församlade där.
Peter och Lilian och Paula, Sven och Bess ocn
deras lille son, Jacob Levin och hans familj hade
kommit från Stockholm föregående dag. Angela
hade inte träffat dem än, En smula rädd för deras
ögon var hon väl. Med en liten smäll drog hon
igen fönstret.
Tidigt på eftermiddagen foro Angela och Petra
i släde till Ekered. Klockan var bara tre, men det
var redan mörkt. I stugorna de foro förbi lyste
det, små matta fyrkanter av ljus som föreföllo att
vara fönster direkt skurna ur mörkret, ty stugorna
skymtade endast som skuggor.
— Du är väl inte orolig att nu möta dem alla?
frågade Petra.
— Nej, sade Angela muntert.
Men hon kände sig inte riktigt väl till mods.
När de stego in i hallen på Ekered, möttes de av ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
