Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pe
Dagarna i december hade fått en allt starkare
fart ju mer man nalkades jul. De voro som fallande
snöflingor, den ena tätt på den andra. Det blev
mörkt så tidigt på dagen, och det hade svårt att
ljusna. Redan om morgnarna fick man tända. Om
natten strålade stjärnorna över en värld höljd i
snö. Om dagarna dröjde en liten blek måne ofta
kvar på himlen, som en lampa man glömt släcka.
Angela vaknade dessa vintermorgnar med en
känsla av att något hänt. Då mindes hon Frideborg
och Agda, som så med ens blivit hennes nära släk-
tingar »på mer än ett viss. Vad gjorde de nu i
Berlin? Roade de sig? Hade de redan blivit över-
givna av sina män? Varken Petra eller Angela
hade ännu svarat på Frideborgs brev. Det var så
mycket att tala om och svårt att få rum med det
på ett par brevark. Båda väntade de omedvetet på
att något skulle inträffa. Kanske Agda och Fride-
borg ej skulle trivas i Berlin. Kanske skulle de resa
tillbaka till Sverige. Men ännu hade de inte hört
något, och ingenting hade hänt.
När Angela steg upp på julaftonens morgon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
