Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
en smula generad. Hon hade ännu öronen fulla av
alla moderns klagovisor över Angela. Sally, Jacobs
hustru, svällande och kraftig i en eldröd klänning,
flammande som en brasa, tycktes med sin hälsning
vilja önska Angela välkommen i matronornas
krets, Jacob Levin tryckte snabbt hennes hand.
Hans skarpa ansikte böjde sig ett ögonblick över
henne som om också han önskat få kyssa henne,
men när Angela instinktivt drog sig undan, steg
han sårad och mumlande för sig själv tillbaka.
Sven och Bess sutto i samma stol. De kommo inte
upp ur den, utan räckte fram händerna ur stolens
djup. Också de voro smått blyga för den nya
Angela, men för att dölja det skjutsade de sin lille
son Hans-Benjamin rätt in i hennes famn.
— Du: skall få se vad det blir roligt att ha
ett barn, viskade då Bess snäbbt över gossens
svarta hår.
För Angela var hela denna hälsningsceremoni
besvärlig och prövande. Det var som om alla på
något sätt nu fått rätt till henne. Även när de voro
vänliga och kärleksfulla, grävde deras fingrar ny-
fiket och undrande i hennes sköte.
Lille Benno Levin kunde inte släppa henne, Nu
placerade han henne i en stol bredvid Bettys evigt
flammande och knastrande brasa.
Han pysslade som en liten tomte omkring henne.
Om han fått, skulle han stoppat kuddar bakom
hennes rygg och satt en pall under hennes fötter.
Från andra sidan av rummet iakttog Gotthard
8 —v Krusenstjerna, Av samma blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
