Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
människor. Jag minns också ett annat bord, där
Betty och Jacob sutto som små. Jag börjar bli
gammal, se ni, Nu ha Bettys barn redan vuxit upp,
och Sven och Bess ha en egen gosse, lille Hans-
Benjamin, i vilken vitt skilda blod, väster och
Öster, på nytt ha förenat sig, liksom de förut för-
enat sig i Sven själv, i Edla och i Gotthard. Jacobs
barn äro snart stora. Jag gläder mig åt den nya
generationen som kommer.
Var det inte egentligen på Angela han såg? Han
höjde sitt glas, men det var med Angela han skå-
lade. Hon log mot honom, Gamle Benno Levins
och Angelas ögon möttes över ljusen.
Lilian såg det och snörpte på munnen. Denna
judens dyrkan av barn! Hon fann den enbart löjlig.
En gång, just en natt som denna, hade Jesusbarnet
fötts, och honom hade de ju begabbat och korsfäst.
Hon tänkte icke på hur många tusen frihetskäm-
par som i det tysta eller under jublande offentlig-
het hängts på kors av de så kallade kristna själva,
icke på hur ojämförligt långt flera blodiga offer
som de hade utkrävt av Judas Iskariots söner till
hämnd för deras skändlighet. Så flögo hennes tan-
kar som alltid till den älskade Alexandra Vind-
Frijs. Vad gjorde hon nu i ett främmande, krig-
förande land? Lilian hade aldrig förlåtit henne att
hon givit sig iväg med kolportören Josef Wahl-
bom. Men hennes hjärta var ett enda blödande
stycke av längtan efter väninnan. Hon grep om
glaset och drack ur det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
