Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
skulle råka i någon tråkig dispyt, lade lugnande
sin arm på hennes axel.
— Ja, pappa skulle varit här i kväll, sade han
och såg sig omkring. Han höll nog av oss, fastän
han gärna flydde, när sällskapet blev för stort och
stojande. Till sist flydde han undan för alltid.
Det var väl att han tyckte att hela världen blivit
för stor och stojande.
De sutto tysta. Äter slogo Hans” trötta steg en
ring kring Ekered.
Angela makade sig längre in i stolen. Gotthard
såg på henne. Han kunde inte riktigt försona sig
med tanken att Angela väntade ett barn. Där hade
han inte passat på! Och plötsligt tyckte han sig se
sin morbror Jacob Levins snikna blickar möta hans
egna... Inte heller han hade passat på där!
— Vi hålla på att bli vemodiga, sade Gotthard
högt. Kanske vi ätit för mycket. Jag var alltid
förfärligt ledsen efter julaftonens middag förr i
världen också. Jag minns hur Edla och jag
brukade somna in uppe i bärnkammaren, Vi sovo
så förskräckligt tungt. Och när jag så plötsligt
vaknade upp, trodde jag att jag sovit över själva
julaftonens fest. Det var en ohygglig tanke. Det
skulle ju dröja ett helt år till nästa julafton. På
ett långt, oändligt år kunde det hända så mycket.
Jag kunde till exempel dö. Jag kände mig redan
död, med de tunga smörbakelserna i magen. Men
så kom mamma, och hade redan tänt julgranen
där nere, Minns du, Sven, hur vi blevo som tokiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
